Bilderna på nelly där hon sitter i min morfars fåtölj, stället där man oftast hittade honom när man hälsade på hemma hos dom, får det att svida till i mitt hjärta. Min älskade morfar som var så underbar med barn, som har en stor del i så många av mina käraste barndomsminnen. Han som aldrig fick chansen att träffa min dotter, sitt barnbarnsbarn. Det gör så ont i mig ibland och jag blir så ledsen. Men han är med oss alltid, det vet jag och vi bär honom för alltid i våra hjärtan. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar